Förstora eller Förminska
Nyckelord/Keywords
Nyckelordsök
Fritext/Free text
Sök/Search:
Åland

Läs- och skrivförmåga – en generell nyckelkompetens?

Vi talar ofta om läs- och skrivförmåga som om det vore en generell förmåga – om man väl lärt sig läsa antas man kunna läsa vilken texts som helst. Samma föreställningar finns om skrivandet. Vad och hur man läser och skriver varierar dock beroende på sammanhang och syfte.
Foto: Magnus Fröderberg/norden.org
Foto: Magnus Fröderberg/norden.org

Ett begrepp som ofta används idag för att beteckna centrala kunskapsområden som alla behöver behärska är nyckelkompetenser. I relation till olika yrkesområden särskiljer man mellan generella nyckelkompetenser och yrkesspecifika nyckelkompetenser. Den här uppdelningen gör att generella nyckelkompetenser ofta kopplas samman med grundläggande färdigheter i bl.a. läsning, skrivning och matematik. Det har bidragit till föreställningar om att generella nyckelkompetenser är något man måste lära sig först för att sedan kunna lära sig specifika kompetenser inom ett yrkesområde. Man förleds att tro att mer undervisning i t.ex. svenska automatiskt ger förutsättningar för också ett yrkesspecifikt läsande och skrivande.
Detta tänkande har under senare tid mötts av kritik som grundar sig på flera studier från skola och arbetsliv, som visar att kraven på vad, hur och i vilket syfte man förväntas läsa och skriva varierar mellan olika situationer. Att i en teknisk mening kunna läsa (avkoda text) medför inte automatiskt att man kan läsa och förstå vilken text som helst. Den som t.ex. läser vissa slags romaner blir med tiden allt mer förtrogen med den typen av text och utvecklar också kunskaper om hur nya romaner ska läsas – det blir med andra ord allt bekvämare att läsa sådana texter. Däremot innebär det inte att man därmed automatiskt utvecklar den kompetens som behövs för att läsa t.ex. facklitteratur av ett visst slag (servicemanualer, lagtexter eller ekonomiska redovisningar). På motsvarande sätt är den som är väl förtrogen med att läsa ekonomiska redovisningar inte nödvändigtvis förtrogen med att läsa servicemanualer.
Även skrivkunnighet är något som är långt mer mångfacetterat än enbart förmågan att kunna stava eller kombinera ord till meningar. Förväntningarna på vad som är en acceptabel text varierar mellan olika yrkesgrupper.
Läsande och skrivande är således kopplade till de sammanhang där de brukas, vilket också betyder att det utvecklas skilda läs- och skrivkonventioner i olika sammanhang. Dessa konventioner upprätthålls (och utvecklas/förändras) inom respektive sammanhang över tid.
För att lära sig läsa och/eller skriva den typ av texter som behövs inom ett specifikt yrkes- eller utbildningsområde måste man ges möjlighet att arbeta med de specifika texttyper (yrkestexter) som används inom respektive yrkesområde på ett sätt som svarar mot det autentiska läsandet och skrivandet.

Läs- och skrivkompetens för varierande sammanhang

Sett ur ett vuxenutbildningsperspektiv behöver man således skapa förutsättningar för olika typer av läs- och skrivkompetens. Yrkesspecifikt skrivande behövs både för att kunna utföra arbetsuppgifter och för att kunna delta i utbildning som förbereder dem för arbetsuppgifterna. Antalet fortbildningsprogram som bygger på varierande grader av självstudier (med eller utan datorstöd) ökar, vilket kräver att man kan ta ansvar för sin fortbildning. Vidare behövs läsning och skrivning som medborgarkompetens. Under senare år har en ökande mängd ärenden till myndigheter (men även till t.ex. banker och försäkringsbolag) utformats så att de idag sköts med stöd av IKT.
Detta kräver en större uppmärksamhet på vad, hur och varför man läser och skriver i olika sammanhang så att variationen kan tydliggöras för såväl unga som vuxna. I ett komplext samhälle, där skiftspråket produceras och brukas i varierande sammanhang, kan det medföra en begränsning om man har erfarenhet av läsande och skrivande inom ett enda, avgränsat område. Att bli en skicklig läsare och skrivare förutsätter en förtrogenhet att arbeta med olika texttyper på olika sätt och med olika syften.
De mål som skrivits fram för vuxenutbildningen inom EU sträcker sig ofta bortom det som kan fångas med indelningen i yrkesspecifika och generella kompetenser. Det medför att de kurser som utformas behöver se annorlunda ut än de gör idag. Även skapandet av interaktiva lärandemiljöer ställer nya krav på utformning. I båda fallen finns verkliga utmaningar, eftersom de som skapar kurserna vanligen saknar erfarenhet av gränsöverskridande arbete. Samtidigt handlar det om att skapa förutsättningar för att ingå i ett arbetsliv i ständig förändring.

Viveca Lindberg & Inger Eriksson
E-post: viveca.lindberg(ät)living.ax

Kommentera

 Välkommen att diskutera artikeln på vår Facebook-sida!