Förstora eller Förminska
Nyckelord/Keywords
Nyckelordsök
Fritext/Free text
Sök/Search:
Finland

Aktiva medborgare en uppgift för skolan

Att främja människors delaktighet i samhället kan enligt den unga vänsterpolitikern Li Andersson ske på väldigt många olika sätt, men för henne själv är det viktigt att inte krångla till det utan använda ett vanligt och vardagligt språk som alla kan förstå. - Politik handlar ju om processer som angår oss alla, det mesta i samhället är politiskt och det är viktigt att folk överlag uppfattar sig som politiska aktörer.
- Redan tidigt får man uppfattningen att det är vissa människor som tar hand om saker medan enskilda elever inte har någon andel i beslutsfattandet, säger Li Andersson.
- Redan tidigt får man uppfattningen att det är vissa människor som tar hand om saker medan enskilda elever inte har någon andel i beslutsfattandet, säger Li Andersson.

Li Andersson, 25 år, var röstmagnet i senaste kommunalval, är ordförande för Vänsterunga i Finland och flitigt anlitad debattör både i den svenska och den finska offentligheten i Finland. Hon tar sig själv som ett typexempel på en studerande som inte levt upp till de krav som regeringen ställer på högskolestuderande.
- Jag studerar folkrätt, men har jobbat under de två senaste åren som jag varit inskriven vid universitetet, vilket lett till att jag inte fått ihop de studiepoäng som behövs. Efter gymnasiet tog jag ett mellanår och det är jag glad för. Det är viktigt för att man sedan ska orka studera.
Att bli politiker ingick inte direkt i Anderssons planer, men eftersom hon redan tidigt engagerade sig i samhällsfrågor blev det en naturlig följd att även vilja påverka parlamentariskt.
- Tillsammans med en stor grupp människor har jag valt att satsa på saker som intresserar mig. Att jobba politiskt kräver att man har mycket drive och orkar jobba hårt snarare än att man har en viss sorts utbildning. Till exempel inom mitt eget parti finns det människor med väldigt olika utbildningsbakgrund.

Högerextremism under lupp

Andersson har inget enkelt recept på hur man väcker viljan att påverka och vara delaktig i samhället, men påpekar att det kan se väldigt olika ut beroende på vad den enskilda individen vill göra. Det kan handla om allt från att delta i demonstrationer till att delta i en folkomröstning. 
Viljan att påverka kan också ta sig negativa former såsom skett inom högerextremismen, ett fenomen som Li Andersson har valt att granska närmare. Tillsammans med Dan Koivulaakso och Mikael Brunila gav hon nyligen ut boken Äärioikeisto Suomessa, som synar högerextremismen i Finland i sömmarna (och som bland annat ledde till att personer ur rörelsen trängde sig in i ett bibliotek, där boken diskuterades, och skadade en funktionär med en kniv som tillhygge).
- Vi ville skriva en omfattande bok om de högerradikala rörelser som finns i Finland och det övriga Europa och om den ideologiska bakgrunden som kan hittas i 60- och 70-talets Frankrike. Efter händelserna i Norge sommaren 2011 såg vi ännu tydligare hur viktigt det är med en analys. Vi har bland annat översatt artiklar från Sverige eftersom de har kommit mycket längre där i sina diskussioner. I Finland är bilden av högerradikalism en ganska stereotyp bild av nynazism medan man bland annat i Sverige har diskuterat islamofobi på ett djupare plan.
Även om det i allmänhet är någon form av politisk eller ekonomisk kris som ger rörelsen underlag vill Li Andersson inte automatiskt dra likhetstecken mellan uppkomsten av extrema grupper och ekonomisk depression så länge det inte finns omfattande forskning kring detta.
- Islamofobin växte till sig under det ekonomiska uppsvinget i början av 2000-talet mera som ett politiskt tillstånd efter WTC-attacken.

Systemcentrerat

Att koppla ihop låg utbildningsgrad med högerextremism passar inte heller riktigt, menar Andersson, som har stött på väldigt välutbildade fascister i Finland.
- Det finns människor och grupper som är extremt frustrerade och arga som kanaliserar sitt missnöje genom den här formen av politisk verksamhet.
Andersson poängterar att utbildningen ändå har en enormt stor betydelse när en människas attityder formas och att det finns mycket övrigt att önska ifråga om det finska utbildningssystemet.
- Hos oss lär vi ut hur systemen i samhället fungerar, till exempel vad EU har för befogenheter, men inte vad EU betyder politiskt, vad det innebär att delta i beslutsfattandet. Vi känner inte heller så bra till vad våra partier har för åsikter, vad det politiska innehållet egentligen är, och vi uppfattar lätt att politiken är bunden till systemet, inte något som angår gemene man.
Samma trend syns inom skolan, där det lätt går så att det är några få aktiva som deltar i skolpolitiken, medan resten av eleverna inte känner sig delaktiga.
- Redan tidigt får man uppfattningen att det är vissa människor som tar hand om saker medan enskilda elever inte har någon andel i beslutsfattandet.

Samhällslära för alla

Li Andersson är bekymrad över att innehållet i olika utbildningsstadier styrs i så olika banor.
- I gymnasielagen talas det om att utbildningens uppgift är att fostra aktiva medborgare medan yrkesutbildningen ska tillgodose enbart arbetsmarknadens behov, men även här skulle det vara viktigt med samhällslära och t.ex. dramakurser.
Vad man lär ut om samhället i skolan är avgörande och även hur man talar om problem och fenomen och vem som får uttrycka sin åsikt.
- I Finland satsar vi på det mycket problematiska toleransbegreppet när vi försöker motarbeta rasism. Genom att tala om tolerans sänder vi signaler om olikheter som man bör tolerera och i det finns ju redan en inbyggd värdering.
Enligt Andersson borde man undvika värdefrågor och i stället till exempel presentera fakta och förklara hur invandringen ser ut, hur det europeiska sättet att ta emot asylsökande fungerar och vilka siffror det handlar om.
- Vi borde tala om konkreta problem på arbetsmarknaden och hur socialskyddet fungerar. Diskussionen ska helt enkelt inte handla om att vara för eller mot invandring och mångkulturalism lika lite som man kan vara för eller emot regn eller att vara finländare, det är något som finns och är normalt, något som man ska leva med.

Article in English: HTML 

Publicerad 17.4.2013

Clara Henriksdotter
E-post: cpuranen(ät)abo.fi

Kommentera

 Välkommen att diskutera artikeln på vår Facebook-sida!