Förstora eller Förminska
Nyckelord/Keywords
Nyckelordsök
Fritext/Free text
Sök/Search:
Finland

Lyft för vägledningen

Just nu grunnas det inom många instanser i Finland på hur vägledningen ska ordnas på ett effektivare sätt. Vägledningen är i dagens läge splittrad och hittills har ingen direkt utbildning i vägledning ordnats utan de som arbetar inom området får ty sig till kurser och sin egen erfarenhet. Men bättring utlovas. Till målsättningarna hör att få till stånd bättre koordinering mellan olika aktörer.
Inom livslång vägledning ser överinspektör Carola Bryggman som den mest brännande punkten marginaliseringshotet bland unga.
Inom livslång vägledning ser överinspektör Carola Bryggman som den mest brännande punkten marginaliseringshotet bland unga.

Carola Bryggman, som är överinspektör vid det svenska bildningsväsendet i Finland och relativt ny medlem i NVL:s vägledningsnätverk, är en av dem som har som uppgift att utveckla vägledningen på svenskt håll i Finland. Hon vet hur det borde se ut, men hon är fullt medveten om att vägledning är en stor och komplicerad fråga som det inte går att lösa på en dag. Hon har bland annat varit involverad i det svenskspråkiga ESF-projektet EDU-vuxen, som ordnat utbildning i vägledning.
– På nationell nivå är vägledningen i Finland i barnskorna, och vi tittar bland annat på hur det är ordnat i Sverige och i Danmark. Till exempel vägledningspunkten i Malmö, som samlat vägledare från skolor och arbetsförmedlingar på samma ställe, verkar vara en fin modell.
Bryggman presenterar den så kallade håvmodellen, som man utarbetat inom EDU-vuxen. Den tar specifikt fasta på det faktum att finlandssvenskarna, som utgör ca fem procent av Finlands befolkning, är geografiskt utspridda och inte kan få fysiska betjäningspunkter på varje ort.
– I den  delen bredare av håven finns de som i första hand behöver information och som  klarar av att söka den via nätet och för det ändamålet håller vi på och utvecklar nättjänsten www.studieinfo.fi.

Rådgivning på distans

På finskt håll tänker man i samma banor och på nationell nivå har man grundat ett kontaktcenter i Kristinestad i södra Österbotten för dem som befinner sig i mitten av håven och behöver lite mera rådgivning, men kan tänka sig att skaffa den på distans. Centret hör under Arbets- och näringsministeriet och det är just inom arbetsförvaltningen, det vill säga arbets- och näringsbyråerna (allmänt kallade TE-centraler från den finska förkortningen) som Bryggman ser att det finns mycket kunskap om vägledning.
–  Vi ska försöka få kontaktcentret mera känt och se till att samarbete mellan centret och utbildningarna fungerar. Om centret ska kunna svara på frågor måste de ha aktuella och uppdaterade uppgifter.

Face to face viktigast

Den smalaste delen av håven handlar om vägledning ansikte mot ansikte och den är utan undantag allra viktigast, säger Carola Bryggman.
– Man har gjort försök med vägledning på distans, typ video, och skype, men det kommer så mycket andra frågor in i vägledningen, det är ju inte bara utbildning utan det kan handla om livscoaching och andra viktiga frågor som kommer in på sidan om. Vem som har kompetens att ge vägledning är ingen självklar sak. Det är där som frågan om vägledarutbildning kommer in. De som ger vägledning har nu en väldigt brokig bakgrund och inget illa med det, men det är viktigt att få utbildningen mera strukturerad och det är det vi jobbar för.
Väldigt viktiga samarbetsparter har på senare tider blivit ungdomsverkstäderna (som även jobbar med vuxna).
– Där finns mycket kunskap för de om någon jobbar med vägledning.
Följande steg blir att hitta modeller för samarbete med alla involverade aktörer och för det ändamålet tillsätts regionala koordineringsgrupper.
–  Det är en lång process, inte något som byggs upp i en handvändning. Väldigt mycket handlar det om vad aktörerna vill och det är det vi måste ta reda på nu.
Att få till stånd någon form av samarbete med biblioteken utan att för den skull öka på bibliotekariernas arbetsbörda skulle enligt Bryggman vara fint eftersom biblioteken både erbjuder en fysisk samlingsplats och expertis inom informationssökning.
Många hjul är satta i rullning just nu, bland annat frågan om var en svenskspråkig vägledarutbildning kunde ordnas i Finland.
–  Vi har fått en liten summa pengar för ett pilotprojekt kring svensk vägledning och vi kommer att starta med vägledardagar i Åbo i oktober som en form av kick-off.

Marginaliseringshotet ska avvärjas

Carola Bryggman har också suttit med i den arbetsgrupp inom Undervisnings- och kulturministeriet  samt Arbets- och näringsministeriet som har utarbetat riktlinjer för livslång vägledning. Att man just i Finland är så tidigt ute med att grunna på livslång vägledning har enligt Bryggman antagligen att göra med att man överhuvudtaget först nu på riktigt börjat ta itu med vägledningsfrågor och öppnat de vattentäta skott som hittills funnits mellan utbildningsanordnarna inom arbetsförvaltning och utbildningsförvaltning.
Inom livslång vägledning ser Bryggman som den mest brännande punkten marginaliseringshotet bland unga.
–  Det är oerhört viktigt att ta itu med de unga och så tidigt som möjligt fånga upp dem som är i riskzonen. Ju längre tid det går, desto svårare är det att fånga upp dem. Övergångarna mellan utbildningsstadier eller mellan utbildning och arbete är riskfaktorer. Det är då man borde fånga upp dem och hitta nya vägar.
Efter att en ändring gjort i ungdomslagen i Finland är det nu ganska klart hur man ska följa upp ungdomar som riskerar att hamna utanför systemet. Om en studerande avbryter sin yrkesutbildning utan att gå över till en annan utbildning eller ett jobb ska yrkesutbildningsanordnaren meddela om detta till hemkommunen, där det ska finnas ett nätverk med representanter för olika instanser (bl.a.   social- och hälsovårdssidan, ungdomssektorn, bildningssektorn och polisen) som ska kontakta personen ifråga. 
–  Ungdomar borde också ha möjligheter att under ett år pröva på olika yrken eftersom det är så många som inte vet vad de vill eller som kanske väljer fel bana. Man kan ju också gå över till läroavtal om man platsar bra  på sin arbetsplats. En del klarar sig förstås utan utbildning, men i många branscher måste man ha en examen, annars kommer man alltid i andra hand, säger Carola Bryggman.
Hon tror också att den yrkesinriktade vuxenutbildningens status kommer att höjas i takt med  krympande årskullar på ungdomssidan, vilket också i allra högsta grad gör den livslånga vägledningen aktuell.
–  Dels behöver vi bra vägledare, dels ett system som gör att det är lätt att hitta vägledningen. Det är kanske en utopi, men det skulle vara fint att ha vägledning ute på arbetsplatserna, såsom man till exempel har på vissa arbetsplatser i Norge.

Publicerat 14.5.2013

Clara Henriksdotter
E-post: cpuranen(ät)abo.fi

Kommentera

 Välkommen att diskutera artikeln på vår Facebook-sida!